Innan på dagen kändes det som om inget negativt kunde nå mig, men ack så fel jag hade! Klarade av att leva på lyckan från gårdagen och tanken på att träffa Johan idag igen ett tag, men sen pratade jag ju med honom och gissa? Han hann inte komma.. För ovanlighetens skull, vet inte vad jag har honom, inte alls och det är SJUKT jobbigt!
Han e lixom en asgo kille, säger inget annat. Utvecklas det känslor säger jag verkligen INTE nej, men jag hatar att inte veta vad jag har folk.. Får lite lätt ångest, sen känns det ju inte bättre att han ska till Malta i två månader och åker redan i mars =(
Men ja, jag ska nog låta han vara så får han se till att vi ses så får vi se hur länge det dröjer... Jag hoppas bara det inte dröjer allt för länge. Jag har ingen lust att bara träffa folk med tre veckors mellanrum, speciellt inte i en relation där man håller på å lära känna varandra. Kan ju vara bra att ses lite oftare, eller hur?
1 kommentar:
Vi verkar ha exakt samma problem. Fast jag har haft det i tio jävla månader. Vad ska man göra!??!
Skicka en kommentar